Som du nog märkt i mejlbrevlådan har jag efter en ganska lång paus aktiverat mitt bloggskrivande. Hoppas du tycker ett och annat inlägg kan vara lite kul och läsvärt. Men också att din mejlbrevlåda inte översvämmas av utskick. För ibland kan det vara irriterande med mejl man inte förväntat sig. Ungefär som med objudna gäster.
Mejlutskicken är inbyggda i ”systemet” och något jag inte kan påverka. Det kan däremot du som följer bloggen göra. Det går att redigera om man vill ha mejlutskick, och hur ofta de ska komma. Till exempel går det att samla upp alla poster under en vecka i ett enda utskick. Eller inte få några alls.
Ordvändningar ligger på Internet och är därmed öppet ”för hela värden”. I likhet med Gevalias reklam har bloggen också fått en del oväntade besök, från länder som Indonesien, Chile, Costa Rica, Ryssland och Uzbekistan för att nämna några. Vilka besökarna är och hur de hittat hit har jag dock ingen aning om.
I bloggen finns inlägg om varjehanda: lite dagsnotiser, lite om kultur och samhälle, om familjen, en del om om havet (mestadels under sommaren …) för att nämna några teman. Men jag har ingen plan varken för mina inlägg eller bloggen som helhet. Det får växa fram. Emellanåt kan därför nya teman tillkomma i det som är bloggens ”kategoriarkiv”, se rubrikerna i huvudmenyn.
Ett nytt tema som föregående bloggpost handlade om är Tjänstemän. Det är ett experiment, ett slags följetongsskrivande, där jag genom en serie bloggposter ska försöka utveckla resonemang som grund för en essä på temat offentliga tjänstemän genom skönlitteratur. Därför blir nog dessa inlägg lite längre än vad som är brukligt. Troligen också helt textbaserade, utan bilder som lättar upp. För vem blir glad av bilder som den här?
Idén med att skriva om tjänstemän genom skönlitteratur är att försöka få syn på en annorlunda, modernare och mer problematiserande bild av offentliga tjänstemän än vad stereotypen ger för handen. Kanske vill du som följer bloggen också kommentera och bidra till min text? Därför är kommentarsfältet öppet för dessa blogginlägg. Men – jag följer inte reklamens uppmaning att bjuda in andra, okända förbipasserande på fika och småprat.
Ordvändningar 