Havet sjosar

”Sjosar”, googlar man på begreppet får man  397 totalt oanvändbara träffar tillsammans med frågan om man egentligen sökte på ”skjutsar”. Inte heller SAOL (Svenska Akademins ordlista) ger något resultat.

Ändå finns ordet, om än som ett lokalt uttryck. ”Sjöar” ligger nära till hands, sjosar är ljudet av ”gammal sjö” som rullar in mot stranden. Det dånar, bråkar och låter när dyningarna, gång på gång, bryts mot stenstranden. Ungefär som när man säger ”sjosar”, utdraget med ett långt ”o”, och rytmiskt. Ett vackert ord.

Havet är inte bara vatten och fria siktlinjer. Det är också lika mycket ljud. Ljud av vatten i rörelse, vind som viner, ändrar riktning, emellanåt fläktar stilla. Ibland, om än bara för en kort stund, kan havet tystna. En tystnad som innesluter, överraskar. I sjöröken hörs röster, en segelbåt rör sig sakta. Och så ljuset som skiftar med dagen.

I horisonten möts himmel och hav, vid kusten möts land och vatten. Gränser som  formar havets uttryck. Alltid skiftande, ständigt samma, oföränderligt fascinerande. Det kan växla på bara någon timma. Det blir aldrig långtråkigt, bara mer och mer fascinerande att följa växlingarna. Ett slags meditation.

Havet. Ständigt samma, alltid skiftande. Det kan växla på bara någon timma. Och det blir aldrig långtråkigt, bara mer och mer fascinerande att följa växlingarna. Ett slags meditation. Här är fyra bilder från i somras:

Havet sjosar

”Sjosar”, googlar man på begreppet får man  397 totalt oanvändbara träffar tillsammans med frågan om man egentligen sökte på ”skjutsar”. Inte heller SAOL (Svenska Akademins ordlista) ger något resultat.

Ändå finns ordet, om än som ett lokalt uttryck. Innebörden antyds av rubriken, det har med havet att göra. ”Sjöar” ligger nära till hands, det är ljudet av ”gammal sjö”, också det ett speciellt uttryck, som rullar in mot stranden. Det dånar, bråkar och låter när dyningarna, gång på gång, bryts mot stenstranden. Ungefär som när man säger ”sjosar”, utdraget med ett långt ”o”, och rytmiskt. Ett vackert ord.

Havet är inte bara vatten och fria siktlinjer. Det är också lika mycket ljud. Ljud av vatten i rörelse, vind som viner, ändrar riktning, emellanåt fläktar stilla. Ibland, om än bara för en kort stund, kan havet tystna. En tystnad som innesluter, överraskar. I sjöröken hörs röster, en segelbåt rör sig sakta. Och så ljuset som skiftar med dagen.

I horisonten möts himmel och hav, vid kusten möts land och vatten. De utgör gränser som  formar havets uttryck. Alltid skiftande, ständigt samma, oföränderligt fascinerande.