August Theodor var min mormorsfar, född 1854 och död 1941. Jag har förstås aldrig träffat honom. Däremot finns en bild från våren/sommaren 1947 där jag (lite motsträvigt) sitter i min mormorsmors, Christina Gustavas knä. Bilden är tagen ute på Smedstorp, Färingsö, där de hade sina rötter, och där de bodde från början av 1900-talet och resten av sina liv.
Om August Theodor visste vi lite. I släkten sades det att han var ”hittebarn”. Det lät ju lite sorgligt, men också spännande. Någon hade hört någon sägas att August Theodor hade hittats i en korg, klädd med fint tyg, någonstans i närheten av Drottningholms slott. Det gav utrymme för tankar, spekulationer och fantasier…
Förstås hade August Theodor föräldrar och efterforskningar visade att de kunde identifieras. Det var ”bara” att gå till kyrkobokföringen, hans dödsdag och platsen där han bodde var ju känd. Därifrån gick det att nysta vidare.
Men hur hade berättelsen om att han var hittebarn uppstått? Och hur kom det sig att berättelsen om August Theodor hamnade på Ekots 10-nyheter för några veckor sedan? Någon känd person var han ju rakt inte, hans föräldrar var statare visade det sig, och i släkten visste vi ju inte mycket om honom, i alla fall inte hans tidiga år.
Svaret på frågorna är: mikrohistoria. För när Anna Götlind fick höra berättelsen om honom gick hon, nyfiken mikrohistoriker som hon är, på spaning i arkiven. Och på den vägen uppdagades en berättelse som inte bara handlar om de tidiga åren i August Theodors liv, utan också belyser lite av hur dåtidens samhälle fungerade. August Theodor var inte ett hittebarn, däremot hade han som 6-åring blivit föräldralös, och utan andra syskon eller anhöriga placerats som sockenbarn ute på Lovön (där Drottningholms slott ligger). Men att han var sockenbarn visste vi inte, och kanske inte heller han själv. Hur kunde han minnas sina föräldrar, och hur kunde han få tag på information om sitt ursprung i det jordbrukssamhälle han växte upp och levde i? Det känns märkligt att vi idag, med digitala arkiv lätt tillgängliga på Internet, troligen vet mer om hans tidiga år än vad han själv gjorde.
Som historievetenskapligt perspektiv är mikrohistoria också intressant. Här är det den enskilda, alldagliga och ofta obemärkta människan – inte kungar, adelsmän, industribaroner och annat ”fint folk” – som står i centrum och bildar utgångspunkt för historieskrivningen. Plötsligt kommer det förflutna nära, i blixtbelysning, och får en relevans också för oss i nuet. För ensamma, föräldralösa barn finns också idag. Ibland hör vi talas om dem som ”ensamkommande flyktingbarn”. Hur tar vi hand om dem, och hur tog man på 1860-talet i Sverige hand om ett föräldralöst barn?
Mikrohistoria är ett sätt att skriva historia som alltfler intresserar sig för. ”Den senaste trenden i historieforskningen”, som det sades i Ekots 10-nyheter torsdagen den 22 januari. Ett lite längre inslag sändes senare samma dag i Vetenskapsradion historia, där Anna berättar lite mer om det som är känt August Theodors tidiga år. Och det var förstås därför som August Theodor hamnade på Ekot, insprängt mellan andra nyheter: om krisen i Ukraina, sjuksköterskor i Boden, och E-cigaretter. Världen förändras. Och ändå finns sådant i människors liv som är likt.
August Theodors livsöde är intressant, det belyser olika aspekter både i dåtidens och dagens samhälle. Lyssna gärna genom att klicka på länkarna. Mer mikrohistoriska uppdateringar kommer i bloggen!
Ordvändningar 