Den akademiska världen är, precis som alla andra, speciell. Full med frågor som kan uppfattas alienerande och betydelselösa, men som också kan engagera och skapa kontroverser. Hit hör frågor som rör vetenskaplig formalia, exempelvis frågan om litteraturhänvisningar ska göras i fotnoter eller i parenteser (Oxford eller Harvard?). En annan aspekt rör boktitlar och utformning av bokomslag. Hur ska de utformas så att bokens idé och innehåll går fram?
Att formalia och grafisk design av bokomslag kan skapa mer eller mindre affekterade diskussioner kan förklaras på olika sätt. Eftersom det rör frågor som ligger utanför det vetenskapliga arbetets egentliga resultat, är det fritt fram för tycke och smak – åtminstone så länge som det finns någon form av konsistens i galenskapen, ska tilläggas. Kanske är det också så att när man som författare har lämnat sakframställningens domän, kommit till korrekturomgångarna och befinner sig på skrivprocessens upplopp, då finns det – äntligen! – både utrymme för och behov av att lufta alla undertryckta uppfattningar och tyckanden. Låta sina favoritidéer blomstra fritt.
Vad kan då vara mer upplagt för kontroverser än designen av omslag för en bok om fotnoter (och annan formalia)? Ska det vara ett strikt och snustorrt omslag som betonar fotnoteriets lätt nördiga karaktär? Eller ska man välja en grafisk design som signalerar modernitet och dynamik? Det här har sin betydelse, för behandling av referenser och annan formalia är ju en viktig del i det vetenskapliga hantverket, inte bara trista och petimeteraktiga krav som måste efterlevas.
Viktig är också hur boktiteln samspelar med den grafiska utformning. Är det titeln, dvs. texten som är betydelsebärande för att ge en uppfattning om bokens innehåll ? Eller är det grafiken som ska ge en, kanske inte helt tydlig, men intresseväckande idé om innehållet? Vanligt är också att boktitlar består av en huvudtitel och en undertitel, och mellan dem kan det finns större eller mindre kontraster. Ibland är ju huvudtiteln mer illustrativ, det gäller att göra ett anslag och skapa nyfikenhet, samtidigt som den lite tråkiga undertiteln kanske bäst beskriver bokens egentliga innehåll.
För att öka komplexiteten ytterligare kan man fundera kring hur ord och bild, titel och illustration förhåller sig till varandra? Ska det vara i form av metonymi, där en bild konkret illustrerar det titeln utsäger, och det som läsaren alltså redan vet? Eller ska det vara i form av en synekdoke, där en detalj exemplifierar helheten? Och kanske kan det till och med vara så att bokens huvudtitel speglar, och därmed ger en ledtråd till hus illustrationen kan förstås?
Ett konkret exempel på sådana här funderingarna är omslaget till ”Vidga vetandet. En introduktion till samhällsvetenskaplig forskning” (Studentlitteratur 2014). Den mångtydiga omslagsbilden (här beskuren), är betydelsebärande och får ett slags uttolkning i bokens huvudtitel. Men det är undertiteln som säger vad boken handlar om. Min, formgivarens och bildskaparens (Birgitta Samuelsson) förhoppning är förstås att alla tre elementen samspelar till en helhet.
Men lätt att få till det var det inte, och resultatet är öppet för tolkning och bedömning. Därför ser jag med spänning fram mot utformningen av omslaget till en bok om fotnoter och annan formalia av Anna Götlind och Magnus Linnarsson som kommer på Studentlitteratur i vår: ”Konsten att skriva en fotnot. Vetenskaplig formalia för humanister”. Här gäller det verkligen att balansera och hur det blir återstår att se, uppfattningarna är som alltid delade! Men att fotnoter och annan formalia, liksom boktitlar och bokomslag är viktiga, det är nog alla författare överens om. Och det är ju en bra grund att börja, eller kanske fortsätta, diskussionen …
Ordvändningar 