”Sjosar”, googlar man på begreppet får man 397 totalt oanvändbara träffar tillsammans med frågan om man egentligen sökte på ”skjutsar”. Inte heller SAOL (Svenska Akademins ordlista) ger något resultat.
Ändå finns ordet, om än som ett lokalt uttryck. Innebörden antyds av rubriken, det har med havet att göra. ”Sjöar” ligger nära till hands, det är ljudet av ”gammal sjö” (också det ett speciellt uttryck) som rullar in mot stranden. Det dånar, bråkar och låter när dyningarna, gång på gång, bryts mot stenstranden. Ungefär som när man säger ”sjosar”, utdraget med långt o, och rytmiskt. Ett vackert ord.
Havet är inte bara vatten och fria siktlinjer. Det är också lika mycket ljud. Ljud av vatten i rörelse, vind som viner, ändrar riktning, emellanåt fläktar stilla. Ibland, om än bara för en kort stund, kan havet tystna. En tystnad som innesluter, överraskar. I sjöröken hörs röster, en segelbåt rör sig sakta. Och så ljuset som skiftar med dagen.
I horisonten möts himmel och hav, vid kusten land och vatten. De utgör gränser som formar havets uttryck. Alltid skiftande, ändå alltid samma hav.
Ordvändningar 