Böcker, riktiga böcker, tryckta på papper och inbundna i mjuka eller hårda band, är något speciellt. Man kan hålla i dem, bläddra, läsa några rader här och där, liksom lyssna på texten – är det här något som intresserar mig? Och samtidigt ana den möda författaren lagt ner på att forma sina ord till text. Och förstås inte bara författaren, utan också förlagen och alla de som sett till att text blivit till bok.
Idag virvlar texter av olika slag förbi, många elektroniskt. Ändå är böcker, riktiga böcker, något speciellt. Särskilt när det är dags för årets bokrea i slutet av februari. Då kryper bokälskarna fram och samlas i BOKHANDELN. Och faktiskt – det finns några riktiga boklådor kvar. Allt är inte bara Bokus eller Adlibris, där man får vänta en massa dagar innan messet kommer att det finns ett paket att hämta på Ica eller i tobakshandeln. Böcker som vilken postordervara som helst!
Söderbokhandeln på Götgatan är en RIKTIG bokhandel. Jag passerar den på väg från Södra station mot Slussen efter ett besök på Södertörn. Här finns bara böcker, hela väggarna är fyllda ända upp till taket. Stegar krävs för att nå de översta! Lite diskret jazzmusik i bakgrunden. Och så människor som rör sig stillsamt i jakt på ord som väntar på att bli lästa.
Gillar man att läsa är det förstås uteslutet att gå in här och komma ut tomhänt! Totalt omöjligt. Men det gäller att att botanisera i bokhögarna, hitta det som kan locka till läsning. Kanske inte omedelbart, för riktiga böcker kan sparas för läsning vid ett senare tillfälle. När tiden finns och lusten faller på.
Så mitt besök i Söderbokhandeln resulterade i en bokskörd. Lite skönlitteratur, några essäböcker och biografier. Ett urvalskriterium blev att främst välja tunna böcker. För i utbudet fanns ett oroande stort antal VÄLDIGT tjocka böcker. Värst är nog Jörn Donners ”Mammut”. Kanske intressant, ett smakprov på texten antydde det, men över 1000 sidor lockar inte riktigt. Så den fick ligga kvar, boken ska ju bäras hem och få plats i redan överfulla bokhyllor …
Det är lätt att producera text nuförtiden, mycket blir publicerat. Kanske alltför lätt och alltför mycket. Den gamla tekniken, där papper och penna eller skrivmaskin var de främsta författarhjälpmedlen, hade nog en återhållande effekt både på utbud och produktion av böcker. Livslängden på böcker har också förkortats drastiskt: redan på årets rea hittar jag sista delen i Augustpristagaren Kristina Sandbergs Liv till varje pris – utgiven förra året! Varför köpte jag den – dyrt – i bokklubben? (För att jag missade att avbeställa, förstås.) Men också det motsatta gäller. På rean finns billiga nyutgåvor av klassiska titlar. Ulysses av James Joyces är en, Shakespeares samlade verk en annan (båda tjocka).
Också bokreans livslängd har förkortats. För när årets rea är slut, då blir det förstås rea på rea. Böckerna ska bort. Snabbt. Det handlar om ekonomi och lagerhållningskostnader. Annat var det i mitten på 1970-talet. Jag bodde då i Hammarbyhöjden. Vid det lilla torget där T-banan stannar fanns samhällsservice av olika slag: livsmedelsaffärer, konditori, färghandel, apotek – och så både bibliotek och en bokhandel. Var man på jakt efter titlar som hade varit med på förra årets bokrea, eller ännu tidigare – ja, då var bokhandelns källare en veritabel guldgruva! Där, bland husets stamledningar, hittade jag nästan hela Lars Ahlins författarskap. Jag köpte billigt och läste.
Idag har det lilla torget ändrat karaktär. Bokhandel och bibliotek är sen länge borta. Konditoriet har blivit ett latte-ställe, och där färghandeln låg finns en pizzeria. Men även om det mesta är förändrat, så går fortfarande tunnelbanan, linje 17, förbi. Det är bara att kliva på, åka fyra stationer till Medborgarplatsen, för att sen vandra Götgatan mot Söderbokhandeln. Men hur det ser ut i deras källare, det vet jag inte …
Ordvändningar 